”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.

Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.

Med blid och livlig värma till allt som varit dött,

sig solens strålar närma, och allt blir återfött.”

 Den här psalmen skrevs 1695 av Israel Kolmodin och jag tror de flesta av oss känner igen den och någon gång har sjungit den på skolavslutning eller i något annat samanhang, fantastiskt!

En påminnelse om att ingenting dör utan ständigt återföds i nya former, och det vi kallar döden är bara en övergångsfas till en ny existens!

Livet är en spännande resa, ta vara på det!

Jag önskar er alla en underbar vår!